Bänkarnas
slitna perstorpsskiveimitationer genomkorsades av dem. De slitna dörrposterna
på toaletterna sände ut meddelanden. I omklädningsrummens duschar fanns spår av
det. De fanns överallt. Redan då.
På lycktstolparna.
På bänkarna man satt på. Inristat i klätterställningen på lekplatsen och karvat
på den allmäna anslagstavlan nere vid stranden. De fanns överallt. Så att alla
kunde se.
Klottret om vem
som var hora. Vem som var ett luder. Eller CP. Vem som knullade, vem som hade
störst bröst eller vem som luktade illa. Det fanns vidhängande telefonnummer
och ibland kunde telefonen i hallen, under spegeln på hallmöbeln, ringa och
någon frustade skrattande fram att de tyckte att man skulle duscha.
Allt detta har
flyttat ut på det allomfattande nätet. Det inser jag när jag inte längre kan
följa olika telefonnummers mönster inristade på olika ställen. Jag inser det
när jag varit borta en dag eller två från sociala medier. Ty kraften i allt
värdelöst klotter är så mycket större nu när det är koncentrerat som det är
idag. Fördelen är att man kan stänga av. Det var svårare att inte se
karvningarna i skolans stenmur.
Se där. Inte
svårt att hitta fördelar med sociala medier. Avstängd behöver man inte störas av
det. Svårare att stänga av allmäna anslagstavlor och dörrposter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar